elonslife

OM jag skulle vinna 100 miljoner skulle jag göra massa saker. Vet inte riktigt vart jag skulle börja men här kommer det:

Igår bestod större delen av dagen av att insupa information om universitetsstudier, och jag ljuger om jag säger att min hjärna inte går i högvarv. Men det kommer nog bli bra, känns som att jag är en aning mer säker idag än vad jag var för ett antal veckor sen. Men säker är jag inte, känns som att jag bara ändrar mig hela tiden. Men jag har faktiskt gjort en liten lista på några grejer, så sorterat ut har jag. Denna kväll har mest bestått av att kolla utbildningar med International Business School. Tänk att studera i Australien, Nya Zeeland eller Hawaii, USA eller kanske Schweiz? kom på för bara en liten stund sedan att jag borde göra läxa som jag har till i morgon med Engelska C, kanske borde konentrera mig på nuet också. Engelska är roligt.

pöss /elon

Det är inte lätt alla gånger. Alla tjatar om vad jag ska göra efter gymnasiet och att jag måste välja, det är bråttom, det är bråttom. Men de verkar inte tänka på vad dom gjorde efter gymnasiet. Pluggade de alla vidare kanske? Nej. Men de hade en familj som de kunde bo kvar hos ett tag efter studenten, det har ju inte jag. Jag måste ju flytta på en gång. Jag vet vissa som jobbar på konsum och sådana jobb och fortfarande bor hemma så de kan spara massa pengar och hinna tänka. Men alla har ju inte den förmånen. Men jag ska inte klaga, jag drömmer om att ha en egen lägenhet.

Jag har flera program och drömmar om vad jag ska göra efter gymnasiet, men det finns ju så himla mycket. Sen känns det som att jag går jättetmycket efter vad ANDRA vill. "Men om jag skulle säga att jag vill flytta dit eller gå det, vad skulle dem tycka då..?" Inte bra alltså.

Idag har jag lekt med min systerdotter, förutom det har jag bara tänkt tänkt och tänkt :)

/elon

Jag har tänkt på en sak, att egentligen är vi alla lite själviska/egoistiska. Alla är väl det mer eller mindre och på olika sätt, men när det kommer till kritan har vi alla det i oss. Man behöver inte vara egoistisk på så sätt att man tycker att man är bättre än alla andra och ser ner på folk för det, eller att man alltid tar den största biten av kakan. Det kan vara så simpelt att du känner att om du gör ett album med bilder från en händelse, så väljer du ut bilder och speciellt de bilder där just DU ser bra ut. På många bilder, men inte precis alla ska du vara med på.

I natt satt jag uppe länge och skrev ett inlägg, men det blev aldrig klart eftersom jag somnade. Nu blir det ett inlägg med samma rubrik. Jag vet inte vad det är med mig just nu, men jag har börjat känna en plötslig längtan efter barn! Jag har hört om många unga mammor, och sett att det finns många bloggar med nyblivna mammor och tjejer som snart ska få barn. Jag vet även många som ska få barn i år, och det verkar som att alla ska få i november i år! (Marta, Simone, storesyster, classys.blogg.se och mfl) Men jag vet inte om det är därför jag har fått denna plötsliga längtan eller om det bara är en fas jag går i genom just nu. Jag har alltid tyckt att bebisar har varit söta såklart, men jag har alltid tänkt att jag ska 'leva livet', resa, studera, skaffa arbete och bli någorlunda stabil innan jag ska få barn. Alltså ska jag vara minst 25 när första bebben är påväg. Jag har aldrig ens riktigt vågat tänka tanken att jag ens ska bli mamma någon gång, även fast jag vet att jag ska bli det nån gång, för vad är annars meningen med livet? Men hur som helst så är det något konstigt med mig, jag kände ett uns av panikångest igår kväll när jag tänkte att jag skulle behöva vänta så länge. Snacka om att jag känner mig löjlig just nu, men vem får inte känslor av att vilja ha en egen bebis när man får se andra gå runt med barnvagnar med världens sötaste bebis i? Min storesyster som jag bor hos har ett barn, och i november kommer som sagt det andra. Jag kommer bli tokig! Söta äro alla barnen. Nästan. Nej nej, det här blev ett mycket underligt inlägg, men det är mina tankar och det är ju tanken att jag ska skriva ner dem. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det här kanske är en egen kategori i min fas av oroligheter och funderingar kring framtiden. Vem vet, det är ju ändå sista året jag går på gymnasiet och det har dykt upp mycket tankar kring vad jag ska göra i framtiden och vart jag ens ska bo.

Jag, Elon, som inte brukar läsa särskilt mycket bloggar har faktiskt råkat trilla in på flera bloggar som handlar om tjejer som har fått barn i väldigt tidig ålder. Jag tycker att det är starkt av dom att genomföra det hela, och att det faktiskt går så bra för dom. Bloggen som jag mest har läst under kanske en halvårsperiod med avbrott är en som skrivs av en 16årig tjej från Vilhelmina som fick barn för snart två år sedan. Hon verklar vara en väldigt stark person, och det verkar gå väldigt bra för henne.
Men hur skulle jag själv reagera om jag skulle ta ett graviditetstest och se att det var positivt? Jag vet inte vad jag skulle göra. Förmodligen få panik. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur min framtid skulle vara, för jag känner mig inte redo att bli mamma nu. Alla som känner mig (eller läser min blogg för den delen) märker nog att jag inte precis är så mogen till den grad att jag kan kallas vuxen, eller för mamma. Min mamma fick faktiskt sitt första barn precis i min nuvarande ålder, men det känns inte mindre läskigt för det. Hur skulle jag kunna ta hand om ett barn i nuläget? Kommer jag någonsin våga skaffa barn? Nog för att jag vill skaffa barn, för jag anser att det är ju en del av meningen med livet. Om jag inte skaffar barn nån gång i mitt liv och om jag är fullt kapabel till det (för det finns ju vissa stackare som inte kan få barn) skulle jag känna mig väldigt misslyckad. Vad skulle jag annars göra än att vara stolt över mina barnbarn när jag är 70? Jag kan ju inte bara sitta på min solstol på stranden och steka med min kära vän Kajsa heller. Skämt å sido.. Men om jag nu skulle bli gravid i nuläget, skulle det ändras med vad jag tycker om att inte skaffa barn så tidigt? Skulle jag klara av att göra abort? Skulle mina nära och kära tycka att jag var knäpp i bollen om jag behöll det? Skulle mitt förhållande hålla? Min slutsats i det hela är att jag inte skulle göra mig själv gravid med flit om man säger så, vill vänta tills jag åtminstone har utbildning och skaffat jobb, MINST 5 år, Men man vet ju aldrig hur livet kommer se ut senare. Det återstår att se.

Var bara tvungen att dela med mig av mina tankar. De senaste dagarna har jag tänkt ganska mycket på barn, unga mammor och sådant. Men visst kan man inte låta bli att vara lite avundsjuk på dom som får ha så söta bebisar att gosa med? ;)




/elon